193. Den skinnsjuke grefven

Beyron Carlssons oversættelsesparodi Den skinnsjuke grefven (Dagens Nyheter 1. december 1902, under pseudonymet Floridor). Her gengivet efter Gösta Bergmans bog Likt och olikt i de skandinaviska språken, 1964, s. 9-10, med Bergmans tilføjede forklaringer af de danske ord der ligger til grund for de misforståede ”svenske” gloser. Omtalt s. 180 i bd. 5.

Det var i byn Köpenhamn. Fastän man blott var i början af juni hade hösten redan börjat på landet, ty heden var mycket stor. Ute på Köpenhamns redd syntes en och annan måg simma på vattnets öfverflata. I Sundet var vädret ej så klart, och de längst ut liggande damskeppen voro inhyllade i taket så att de knappt syntes.

På en af byns gator kom en ung man ledigt svängande en stock mellan fingrarne. Ove Rassumsen var visserligen klädd i fattigmans frack men var dock ryss vid universitetet och för öfrigt på grund af sina kunskaper en danad ung man. Han styrde sina steg till grefve Aftenstiernes palats, där det var stor bal. Den unge mannen, som var informator åt grefvens dräng, var äfven inbjuden. Dansen höll just på, och lätta som dyngflugor sväfvade pigorna omkring, förda af ståtliga herrar klädda i eleganta kjolar.

Ove blef emellertid ej glad vid att se de dansande. Och han hade heller ingen orsak. En oblid skepnad hvilade öfver honom, och han kände sig ensam och uteluckad. Han gick till en krog, där en eldgammal domestik stod med en tebacke. Ove tog en kopp. “Behagar ni flöte till teet?” frågade domestiken. Ove skakade nekande på hufvudet och ställde sig vid den stora kaminen, där stenkulorna brunno. Dansen fortfor alltjämt och mellan dansarna serverades till damerna den läckraste is samt olika slags sylttyg.

Ove deltog ej i dansen. Han såg ut att lida af kedja. Då nalkades den undersköna grefvinnan Tilde. Hon var med anledning af dödsfall i familjen klädd i en sorts klädning. Ove och grefvinnan satte sig på ett afsides beläget städ, och medan Tilde såg ner på sitt koketta lilla fottyg, hviskade Ove passioneradt: “Hvarför förlåter du mig så där i min ensamhet?” Grefvinnan såg spottande upp på honom och han fortsatte: “Du kommer att böta på den stora mangel du har — — —”

Han hann icke längre, ty grefven, en man med slemmig uppsyn och känd för sin stora skinnsjuka, steg hastigt fram till dem. Grefvinnan hoppade till som stucken af en slang. “Min herre, vi mötas med våra sekundanter i morgon”, hväste grefven till Ove.

Följande morgon gick Ove in till en iskrämare för att köpa sig ett vapen. Med högburet hufvud och sin karda i hand infann han sig vid duellen.

Striden blef kort. Och en halftimme efteråt hittades Ove Rassumsen liggande död i zoologiska hafvet.¹

Floridor

¹ by stad, høst skörd, hede hetta, måge mås, overflade yta, dampskib ångbåt, indhylle insvepa, tåge (taage) dimma, stok käpp, frak överrock, rus nyinskriven student, dannet bildad, dreng pojke, son, døgnflue dagslända, pige flicka, kjole frack, skæbne öde, udelukke utestänga, krog vrå, ældgammel urgammal, domestik tjänare, bakke bricka, fløde grädde, kamin öppen spis, stenkul stenkol, is glass, syltetøj sylt, kede leda, sort svart, sted ställe, plats, fodtøj skor, forlade övergiva, spotte gäcka, bøde på gottgöra, mangel brist, fel, slem ond, skinsyge svartsjuka, slange orm, isenkræmmer järnhandlare, kårde (kaarde) värja, have trädgård.